xxgerberaxx - january 2012

En obehaglig distans, en konstig känsla någon stans

Jag kan inte påstå att jag brukar ogilla människor. Alla har vi egenheter bra och dåliga sidor, ingen är perfekt, jag är inte perfekt. Alla har vi brister och alla är vi mänskliga, det går att förlåta, det går att ge en andra chans, men jag kan inte se igenom dig. Du bär på ett stort skynke och en tjock mask för ditt ansikte med det falskaste leendet jag någonsin har skådat. Du har funnits där på avstånd i så många år nu men jag når inte fram till dig, det är omöjligt.

Vi är så många som ser på, men det är ändå ingen som ser. Det är ingen som ser ditt skådespeleri, ditt rövslickeri och ditt fjäsk för att få komma dit du vill, men när överhuvudets blick viker åt sidan visas snabbt ditt sanna jag.

Jag kräver inte att vi ska gilla varandra, för det är en omöjlighet. Jag kräver inte att du ska ändra på ditt rätta jag, det är helt enkelt som du är. Men håll dina smutskastningar och ditt fjäsk från mils avstånd ifrån mig för jag orkar inte se på din falskhet, den gör mig bara arg.