En svår och jobbig grej....
Egentligen innerst inne, hade jag nog känslan redan första gången jag träffade dig. Det var någonting märkligt, någonting mystiskt. Men som vanligt lyssnade jag inte på min magkännsla utan föll rakt emot dig. Du visade mig någonting jag inte känt på väldigt väldigt länge och du talade om för mig, jag gillar dig, du är speciell och du viskade, "kom".
I fallet tappade jag vad jag hade haft tidigare, men struntade ganska blint i det och fortsatte ist att falla med tunnelseende rakt emot dig, men i slutet stog du ändå inte där och tog emot mig...
Aldrig förr har jag känt mig så grundlurad, aldrig förr har jag gett upp så mycket för någon utan att få någonting tillbaka...aldrig förr har jag känt mig så urbota dum som jag gör just precis nu..
Men jag har också lärt mig någonting på den här resan. Att aldrig aldrig igen ska jag tro att gräset är grönare på andra sidan, för vattnar man bara gräset på sin egen sida, förblir det grönt...ist tog jag helt död på mitt gräs, och jag gör aldrig någonsin mera om det igen..
I fallet tappade jag vad jag hade haft tidigare, men struntade ganska blint i det och fortsatte ist att falla med tunnelseende rakt emot dig, men i slutet stog du ändå inte där och tog emot mig...
Aldrig förr har jag känt mig så grundlurad, aldrig förr har jag gett upp så mycket för någon utan att få någonting tillbaka...aldrig förr har jag känt mig så urbota dum som jag gör just precis nu..
Men jag har också lärt mig någonting på den här resan. Att aldrig aldrig igen ska jag tro att gräset är grönare på andra sidan, för vattnar man bara gräset på sin egen sida, förblir det grönt...ist tog jag helt död på mitt gräs, och jag gör aldrig någonsin mera om det igen..