Jag ger min själ till händerna som ger och inte rycker
Jag är så glad att jag vågade tala till dig häromdagen. Förvånad över mig själv och vad jag ännu en gång vågar tala om, men också förvånad över mitt gensvar. För plötsligt fann jag någon som jag kunde ventilera med och faktiskt känna igen mig i på ett sätt jag aldrig gjort förrut. För alltid, i hela mitt liv har jag gömt mig bakom ett stort skynke, gömt vem jag är, spelat ett skådespel för att vara den jag antog att du ville jag skulle vara, rädd för att bli utfattig av ensamhet. Men när jag ist la mitt skådesleperi på hyllan, visade det sig att jag känner mig rikare än jag gjort i hela mitt liv! Tänk vad många fina människor jag fått möta och lära känna! Och tänk vilken lättnad i min kropp när det faktiskt visat sig att jag ÄR inte ensam! Och kanske min vän även du kan känna samma lättnad som mig, för jag finns här, precis som du finns för mig
Du är så fin! Det saknar jag att ha bredvid mig <3