Jag är där, jag går med dig
Det är lite underligt vad som egentligen hände med mig förra året, men jag minns det som igår. Jag ville bara visa dig mitt sanna jag och blöda ord inför dig, ord som aldrig tidigare fallit ur min mun. Utan att förvänta mig att du skulle förstå, och utan att förvänta mig att jag skulle få ett gensvar, det har ju aldrig hänt förut..
Nu kan jag sitta med dig i timmar, prata om allt och inget, och falla in på spår som talar om precis vem jag är rakt igenom, och du tar emot mig med öppna armar! Att du funnits så nära så länge jag kan minnas, men ändå så långt borta, det är märkligt.
Under tiden som du och jag sörplar i oss varsin kopp te, kan vi blöda ord till varandra som talar om precis vilka vi är, och jag skäms inte, jag döljer inte, jag bara är jag rakt igenom och det är så underbart skönt!
Ensamheten var länge min närmaste vän. Ett tag hatade jag verkligen ensamheten, då han gav mig ångest och obehag. Och med en liten klump i magen vet jag att han snart kommer och knackar på min dörr igen, då du återgår till ditt vanliga liv igen, allt för många mil härifrån. Men faktum är att jag tror inte att han kommer banka på så hårt den här gången, för trots allt så vet jag att du finns där, och att du kommit att bli en bland de viktigaste personerna i mitt liv! En tvillingsjäl som jag knutit ett hårt band till och jag vill tacka dig för det, tack för att du finns.
Älskade, älskade du. Tack. Från djupaste hjärtat tack. Det finns inte ord för att vi andas, tänker, känner samma sak du och jag. Att ha en tvillingsjäl är nog det vackraste jag har. Du vet att det inte går att förklara. Tack finaste, finaste du <3 Och du vet att jag alltid är där och går med dig, genom mörker och hällande regn. Och jag vill att du ska veta att vad du än tänker eller känner så är det aldrig fel och du kan alltid prata med mig, om allt. Smått som stort. Alltid.