Har någon sett vart hon tar vägen när mörkret rullar in..?
Du pratar om glada fester, du pratar om kubb spel, du pratar om glada grillkvällar och du pratar om sommarens frihet. Men jag vill inte lyssna. Jag får ett rus av ångest som far igenom kroppen och en klump som sätter sig som ett lock i min hals, för den där världen existerar inte kring mig och jag är avundsjuk på dig...
En djup avundsjuka som jag förtvivlat försöker dölja, försöker mörka min vardag, mitt liv som jag själv tycker är ganska världelöst, men som är så mycket enklare att dölja när höstens mörker faller över mig. För när hösten kommer blir det plötsligt tyst. Det blir tyst på grannens balkong, det blir mer tillåtet att sitta ensam hemma i tv soffan en lördagkväll, ingen grillar på uteplatsen nedanför fönstret, det är mörkt och jag ser inte min omgivning lika lätt och kan under några månader pusta ut.
Nu börjar det så sakteliga ljusna och jag kan inte gömma mig längre..
