En blogg om allt och inget. Hur livet varit och hur livet äntligen verkar ta form. GAD, HPS psykisk ohälsa, ångest och en väg åt rätt håll. Emelie var namnet, nu kör vi!
Har ni tänkt på att livet fastnar i små bubblor ibland. Det sker alltid saker genom livet som påverkar oss på olika vis såklart. Men jag stannar upp och fastnar. Jag fastnar så stenhårt att jag inte kan fokusera, jag kan inte vara Emelie, jag kan inte agera som människa föräns kroppen säger till att allt är bra igen. Kanske är det så vi fungerar, kanske det bara är jag som tror att jag är ensam om det. Men jag vet inte vad som skett under mars månad. Dom här veckorna är suddiga och defusa och jag har precis vaknat som ur en koma, vad hände? Det känns som jag är tillbaka nu, det känns som jag kan börja leva igen. Den där känslan av lättnad har lagt sig i kroppen och jag börjar hitta inspiration igen. Det brukar vara mitt första "friskhetstecken". När sinnena vaknar och jag får lust att börja skapa igen, då vet jag att det värsta är över.