I desperat jakt på en vän, kan förnedras om igen
I hela mitt liv har ensamheten varit min allra närmaste vän. En period hatade jag verkligen ensamheten,då han gav mig ångest och obehag, men jag fick på något vis helt enkelt lära mig att leva med honom då han inte ville lämna mig ifred.
Det är helg, och jag sitter här och tar ett glas med ensamheten. En fredag kväll med underhållningsprogram på tv, men ingenting underhåller, jag vill bara att du ska vara här.
Kom hit och tala om att ensamheten inte är välkommen hit länge, ett telefonsamtal, en ringning på min dörrklocka, men du ringer inte, du kommer inte..
Det är som att ensamheten är en sjukdom, en pest som ingen vill bli smittad utav. Vad är det för fel på dig som inte har några planer för helgen? Nej bäst vi backar undan, tassar iväg, aktar oss noga.
Jag har blivit en mellanlandning. En liten stöttepelare, en vägg att luta sig emot medans det blåser. När vinden sedan har lagt sig försvinner du. Jag har lärt mig. Det går faktiskt inte att lita på någon.
Det är helg, och jag sitter här och tar ett glas med ensamheten. En fredag kväll med underhållningsprogram på tv, men ingenting underhåller, jag vill bara att du ska vara här.
Kom hit och tala om att ensamheten inte är välkommen hit länge, ett telefonsamtal, en ringning på min dörrklocka, men du ringer inte, du kommer inte..
Det är som att ensamheten är en sjukdom, en pest som ingen vill bli smittad utav. Vad är det för fel på dig som inte har några planer för helgen? Nej bäst vi backar undan, tassar iväg, aktar oss noga.
Jag har blivit en mellanlandning. En liten stöttepelare, en vägg att luta sig emot medans det blåser. När vinden sedan har lagt sig försvinner du. Jag har lärt mig. Det går faktiskt inte att lita på någon.